Anabola steroider orsakar långvariga förändringar i hjärnan

Testosteron och anabola steroider har konstaterats påverka funktionen i det centrala nervsystemet hos försöksdjur och människor. De punkter i hjärnan som påverkas är i nära samband med de centra som reglerar sinnesstämning, sexualitet och aggressivitet (1).

Hos människor som tar överstora doser stereoider, uppträder ofta, under användningsperioden eller senare, förstämningssyndrom vilka uppfyller kriterierna för att klassificeras som psykisk sjukdom, så som depression, ångest, psykotiska reaktioner samt en försämrad kognitiv prestationsnivå (2).

Anabola steroider påverkar hjärnans signalsubstanssystem

Forskning har visat att steroider påverkar hjärnans serotonin- och dopamin-neurotransmittersystem.

Dopamin är en signalsubstans som bl.a. medverkar vid reglering av rörelseaktivitet, inlärning, känslor, positiv förstärkningseffekt och matlust. Den är även en viktig signalsubstans för belöningssystemets funktion, och dopamin är därför i en central ställning vid utveckling av ett beroende. Serotonin reglerar i sin tur sömnrytmen, vakenhetsnivån, matlusten, sexualiteten och sinnesstämningen. Enligt forskning har det även en roll för att bibehålla uppmärksamhet och för minnesfunktionen.

Vid djurförsök har vi noterat att en anabol stereoid, nandrolon, förändrar dopaminsystemets reaktion på bland annat stimulerande rusmedel. Den frisättning av transmittersubstans som berusningsmedlen orsakar minskar, d.v.s. användningen av medlen ger en mindre njutningseffekt (3,4). I vissa undersökningar har man kunnat påvisa att androgena föreningar haft direkta aktiverande effekter på frisättning av dopamin och serotonin (5,6).

Man vet att missbruk av anabola stereoider i stora doser kan ha menliga effekter på ett flertal organ och funktioner, och orsaka både fysiska och psykiska sjukdomar. Det är värt att notera att man kunnat konstatera att många av dessa symtom är långvariga, och att de ofta fortsätter även långt efter att man slutat ta substanserna (7,8).

Stora doser har kunnat påvisas orsaka programmerad celldöd hos ett flertal celltyper, bland annat nervceller (9). Detta kan leda till irreversibla neurologiska förändringar. Användning av anabola steroider har även kopplats samman med psykiatriska sjukdomar samt ökad användning av rusmedel.

Vi har försökt att kartlägga effekterna av en anabol steroid nandrolondekanoat, på hjärnans dopaminerga och serotonerga nervsystem vid doser som ger de perifera förändringar som användarna normalt eftersträvar, som t.ex. en ökad syntes av röda blodkroppar.

Vi har intresserat oss för ifall nandrolon ändrar de direkta neurokemiska och beteendemässiga effekter som kokain har på försöksdjur. Vi har även försökt utreda hur bestående förändringar dosering av nandrolon orsakar i hjärnans nervbanor, samt inom vilket tidsintervall förändringarna går tillbaka. [10]

Nandrolons effekter på nervsystemet är långvariga

Våra resultat visar väldigt tydligt på att nandrolon har långavariga effekter på hjärnans dopaminerga och serotonerga nervsystem. Även om man kunde konstarera att halterna av nandrolon hade sjunkit, för att slutligen helt ha avlägsnats ur en råttas blod, kunde man fortsatt konstatera förändringar orsakade av nandrolon. [10]

Det tog ungefär fem gånger doseringstiden för att förändringarna i dopaminsystemet skulle återgå till nivån före doseringen inleddes. Det tog i sin tur sex gånger doseringstiden för serotoninsystemet att återhämta sig. De förändringar i det  centrala nervsystemets dopamin- och serotoninsystem som anabola steroider ger upphov verkar således förvinna, men det tar en anmärkningvärt långt tid jämfört med den tid som dosering har skett. [10]

Sammantaget kan man konstatera att användning av anabola steroider kan orsaka t.o.m. mycket långvariga förändringar i hjärnornas signalsystembanor hos de som använder dessa substanser. Serotoninsignalsystemtet reagerar starkast på dosering av nandrolon. Detta stöder tidigare observerade biverkningar som t.ex. aggressivitet och humörsvängningar, eftersom sänkta halter av serotonin i hjärnan är relaterat till ett aggressivt och okontrollerat beteende hos både människor och djur.

På basen av resultaten från våra undersökningar verkar det som om de pauser som användare i allmänhet tar mellan användningsperioderna inte är tillräckligt långa för att funktionen hos de studerade signalsubstansbanorna skall återgå till sin basnivå. När en ny period av användning inleds innan signalsubstansbanornas funktion har återställts, kan de nya förändringarna vara större än de föregående och effekterna ännu långvarigare.  

Sanna Kailanto
FD, specialforskare,
Institutet för hälsa och välfärd