Straff för dopingbrott
Uppdaterad 4.6.2019
Med hjälp av strafflagen har man velat ingripa i spridningen av dopingmedel, och användningen av dopingmedel har inte kriminaliserats. Med dopingbrott avses illegal tillverkning, import, spridning eller innehav av dopingmedel i syfte att sprida. Straffbestämmelserna finns i kap. 44 i strafflagen. Dopingbrott har graderats i tre olika grovhetsgrader. För lindrigt dopingbrott är det möjligt att bara få böter. För dopingbrott som uppfyller den grundläggande definitionen kan man döma till böter eller högst två års fängelse. För grovt dopingbrott dömer man till minst fyra månader och högst fyra års fängelse. Mängden dopingmedel som utgör föremål för brottet är en central faktor som skiljer de olika brotten åt. Vid lindrigt dopingbrott är det fråga om en liten mängd medel, vilket i rättspraxis ansetts betyda högst en genomsnittlig period med användning av dopingmedlet i fråga. Vid grovt dopingbrott har man en märkbart stor mängd dopingmedel, men det kan också vara fråga om grovt brott om man med brottet eftersträvar avsevärd ekonomisk nytta, brottet begås som ett led i verksamheten för en kriminell sammanslutning som organiserats särskilt för att begå dopningsbrott i stor omfattning eller dopingmedel sprids till minderåriga.
Lättat bötesförfarande allt vanligare
För lindrigt dopingbrott kan böter utfärdas i ett förfarande utanför tingsrätten. Det kan handla om t.ex. ett fall där en tull- eller polisman med den brottsmisstänktes samtycke beslutar om att utfärda ett bötesföreläggande (L 754/2010). Av databaser som upprätthålls av Statistikcentralen framgår det att användningen av detta lättade bötesförfarande numera har blivit vanligare vid lindriga dopingbrott. I praktiken har Tullen börjat bötfälla för lindrigt dopingbrott i importfall med små mängder.
Majoriteten är dopingbrott som uppfyller den grundläggande definitionen
2013–2017 behandlade tingsrätten flest dopingbrott som uppfyller den grundläggande definitionen. Vid en granskning av förekomsten av olika brottsrubriceringar kan följande tal utläsas från huvudbrottsbaserad statistik. 74 procent var dopingbrott som uppfyller den grundläggande definitionen, vilket innebär i genomsnitt 65 domar om året. I cirka vart femte fall (18 procent) var det grova dopingbrott, vilket på årsnivå innebar i genomsnitt 16 domar. Antalet lindriga dopingbrott i tingsrätterna var litet. De var bara i genomsnitt sju om året, vilket motsvarade nästan 5 procent av alla dopingdomar. Vid en sammanräkning av olika brottsrubriceringar i tingsrätterna utfärdades strax under 90 fällande dopingdomar om året för huvudbrott. Dopingbrott kan behandlas i tingsrätterna även i samband med andra mer allvarliga brott, som grova narkotikabrott. I samband med andra brott utfärdades 2013–2017 i genomsnitt cirka 50 dopingdomar om året.
Straffböter vanligaste påföljden
Härnäst granskar vi hur strafförfarandet ser ut när dopingdomar som tingsrätterna utfärdat för huvudbrott väljs ut som objekt. Nedan har vi räknat samman alla tre brottsrubriceringar från 2013–2017. För dopingbrott följer vanligtvis bötesstraff, då merparten av straffen som tingsrätterna dömer har varit böter (68 procent). 32 procent av de fällande domarna har varit fängelsestraff. Fängelsestraffet kan vara villkorligt eller ovillkorligt och ibland kan personen som gjort sig skyldig till brottet få göra samhällstjänst istället för att dömas till fängelse. Av fängelsestraffen för dopingbrott var den största delen villkorliga domar (75 procent), ovillkorliga domar var 20 procent och i de sista få procenten av fallen handlade det om samhällstjänst. Av personerna som dömdes i tingsrätten var 93 procent män och endast 7 procent var kvinnor. Könsfördelningen är likadan om man tittar på personer som bötfällts i ett lättat bötesförfarande.
Närheten till flygplatsen sysselsätter tingsrätten i Vanda
Enskilda tingsrätter har få dopingbrott att behandla. I en väldigt stor del av tingsrätterna behandlas de inte alls och även i stora tingsrätter har de utgjort huvudbrott i genomsnitt i mindre än tio procent av fallen per år. Tingsrätten i Vanda skiljer sig tydligt från mängden, då den har behandlat över hälften av alla utfärdade dopingdomar. I Vanda utfärdade man årligen i genomsnitt 52 fällande domar. Det förklaras av att väldigt många fall som myndigheterna fått kännedom om är tack vare Tullens arbete. Kontrollen har koncentrerats till Helsingfors-Vanda flygplats, dit också postförsändelser från utlandet anländer. Internet har befäst sin popularitet som inköpskanal för dopingmedel. Medel har beställts både från och även utanför Europa, vilket gör att USA och vissa asiatiska länder har varit aktuella upprepade gånger. I många dopingdomar är det också fråga om illegal import av dopingmedel.
Typiska drag hos dopingbrotten
Enligt en undersökning om dopingbrott som genomförts i rättspolitiska forskningsinstitutet förde i väldigt många fall som ledde till en bötesdom en mansperson in dopingmedel i landet för eget bruk eftersom han var intresserad av att öka sin muskelmassa. I domarna som ledde till fängelsestraff var det vanligtvis fråga om spridningsmönster i större skala som också hade professionella drag. Av domarna som samlats in om dopingbrott framgick det att det finns ett mycket stort sortiment av olika preparat som klassas som dopingmedel, vilket försvårar den rättsliga brottsbedömningen. Man har försökt uppskatta mängden dopingmedel som utgör föremål för brott genom att stödja sig på förklaringar från medicinska och farmakologiska experter av hur många genomsnittliga användningsomgångar det skulle gå att få av denna mängd medel.
Heini Kainulainen
Professor i straffrätt (ma.), rättsvetenskapliga fakulteten
Åbo universitet
Gilla, dela