Du är här

Amfetamin

27.7.2019

Amfetamin är ett ämne som stimulerar det centrala nervsystemet, dvs. ett uppiggande ämne. Det är kemiskt besläktat med katekolaminer, som frisätter noradrenalin. Noradrenalin orsakar klassiska sympatiska effekter, som förhöjd puls, förhöjt blodtryck och förhöjd andning [1].

Amfetamin syntetiserades 1887 och började användas medicinskt på 1930-talet. Amfetamin användes redan under andra världskriget på grund av dess uppiggande effekt [2]. Amfetamin kan betraktas som ett av de första motionsdopingmedlen. [3]. Flera derivat av amfetamin har framställts, som metamfetamin, metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA, ecstasy) [4].

Amfetamin tas upp väl ur matsmältningskanalen och finns i tablettform. Det kan även intas genom snusning eller intravenöst [2]. Amfetamin har en ganska lång halveringstid, i genomsnitt cirka 19 timmar [5].
 

Medicinskt ändamål

Amfetamin och amfetaminderivat används vid behandling av ADHD. De förbättrar bland annat koncentrationsförmågan och minskar rastlöshet. Medicineringens effekt visar sig ofta snabbt. Medicineringen av ADHD kan ordineras av en läkare som är insatt i beteendestörningar. Försök har gjorts att utveckla bantningsläkemedel av amfetaminderivat utan amfetaminets biverkningar. Det har däremot inte riktigt lyckats [2].
 

Ändamål som dopingmedel

Amfetaminets effekt för att förbättra prestationsförmågan har studerats ända sedan 1950-talet. Amfetamin har konstaterats förbättra den anaeroba prestationen, men det har bara liten eller ingen effekt på den aeroba prestationen. Doseringen har stor betydelse för prestationsförmågan. Stora doser tycks öka aggressiviteten, medan lägre doser ökar vaksamheten. Amfetaminets huvudeffekter på prestationsförmågan är kopplade till förbättrad reaktionstid vid trötthet, ökad styrka och hållbarhet, ökad mjölksyra vid maximal prestation samt minskat kroppsfett  [4].

Amfetamin kan användas för att förstärka bantningseffekten eftersom det minskar aptiten. Amfetamin och amfetaminderivat har använts som bantningsläkemedel, men på grund av biverkningarna används de inte längre inom medicin för viktnedgång [2].

Amfetamin kan också användas för så kallad hjärndoping, dvs. för att förbättra sina kognitiva förmågor. Syftet med att använda amfetamin är att försöka man förbli pigg och förbättra t.ex. sina inlärningsresultat och orka mer på jobbet. Man har dock inte kunnat påvisa att friska unga människor skulle ha någon nytta av amfetamin, utan tvärtom: förvirrade tankar och panikkänsla kan istället försämra prestationen [2].
 

Biverkningar

Amfetaminets medicinska biverkningar är bland annat sömnlöshet, aptitlöshet, ångest, psykotiska symtom samt ökat blodtryck och ökad puls. Andra biverkningar som kopplas till användning av amfetamin är svettning, huvudvärk, snabbare andning, darrningar och led- och muskelvärk [2, 4].

Amfetamin kan fungera som utlösande faktor eller öka risken för plötslig död genom rytmstörningar och värmeslag, speciellt i kombination med hård ansträngning. Amfetamin kopplas till flera dödsfall inom idrotten [4, 5].

Utmattning och trötthet är viktiga känslor och skyddsmekanismer som skyddar vår kropp mot farligt stor belastning [6]. Amfetaminets inverkan kan kringgå dessa känslor, och prestationseffekten ökar. Som en följd kan musklernas temperatur öka under och efter prestationen och bli farligt hög [7].

Alla uppiggande medel som strukturellt påminner om amfetamin kan orsaka katekolaminorsakad hjärttoxicitet [8, 9]. Ökade halter av katekolamin kan leda till sammandragna blodkärl, hjärtrusning och högt blodtryck, vilket orsakar syrebrist i hjärtat. Följden kan vara hjärtförstoring, -fibros och -nekros [8].

För det mesta kan personlighetsändringar som beror på långvarigt intag av små doser antas återställas gradvis då användningen avslutas. Långvarigt intag av stora doser kan däremot orsaka permanenta förändringar i beteendet, som paranoia [2].

Man utvecklar ganska snabbt en tolerans mot amfetaminets många effekter. En amfetaminberoende person kan bli psykotisk, aggressiv och asocial. Att sluta med amfetamin kan leda till depression [2].

 

Joni Askola
Magister i hälsovetenskaper
Dopinglinkki

 

[1] Momaya A, Fawal M, Estes R. Performance-enhancing substances in sports: a review of the literature. Sports Med. 2015;45(4):517–531
 
[2] Korpi E, Linden AM. 2018. Amfetamiini ja sen johdannaiset. Lääketieteellinen farmakologia ja toksikologia. Duodecim 
 
[3] Salasuo M, Piispa M. 2012. Kuntodoping: Näkökulmia dopingaineiden käyttöön huippu-urheilun ulkopuolella. Nuorisotutkimusverkosto/ Nuorisotutkimusseura, Julkaisuja 120. Helsinki. s. 48 
 
[4] Avois L, Robinson N, Saudan C, Baume N, Mangin P, Saugy M. Central nervous system stimulants and sport practice. Br J Sports Med. 2006;40(1): i16–i20
 
[5] Docherty J. Pharmacology of stimulants prohibited by the World Anti-Doping Agency (WADA). Br J Pharmacol. 2008;154(3):606–622
 
[6] Noakes T. Fatigue is a brain-derived emotion that regulates the exercise behavior to ensure the protection of whole body homeostasis. Front Physiol. 2012; 3:82
 
[7] Morozova E, Yoo Y, Behrouzvaziri A, Zaretskaia M, Rusyniak D, Zaretsky D, Molkov Y. Amphetamine enhances endurance by increasing heat dissipation. Physiol Rep. 2016;4(17): e12955
 
[8] Angell P, Chester N, Sculthorpe N, Whyte G, George K, Somauroo J. Performance enhancing drug abuse and cardiovascular risk in athletes: implications for the clinician. Br J Sports Med. 2014;46(1): i78–84
 
[9] Turpeinen A, Kivelä A. 2014. Sydänlihastulehduksen aiheuttajat. Sydänsairaudet. Duodecim, Terveysportti
 


Var den här artikeln till hjälp?
Totala antalet av rösterna 289.