Lahjoita
Textstorlek Font size smaller Font size normal Font size bigger

Dopningslagstiftningen i Finland

Straffbestämmelserna för dopningsbrott fastställs i kapitel 44 i strafflagen. I strafflagen kriminaliseras tillverkning, import, förmedling och innehav av dopningsmedel i avsikt att sprida dem. Användning av dopningsmedel har inte i strafflagen stadgats vara straffbart.

Med dopningsbrott avses olaglig framställning, import och spridning av dopningsmedel. Det är straffbart att till annan person sälja, förmedla eller överlåta ett dopningsmedel. Innehav av ett dopningsmedel är däremot ett straffbart dopningsbrott enbart ifall innehavarens sannolika syfte är att olagligen sprida ämnet. Domen för dopningsbrott är böter eller fängelse i högst två år.

Ett brott bedöms som grovt dopningsbrott ifall det är fråga om en betydande mängd dopningsmedel, eller om en avsevärd ekonomisk vinning eftersträvas med brottet. Brottet kan också bedömas som grovt ifall gärningsmannen är medlem i en grupp som särskilt organiserats för begående av sådana brott, eller om dopningsmedel sprids till minderåriga. Domen för grovt dopningsbrottet blir fängelse enbart om straffskalan är minst fyra månader och högst fyra år fängelse.

Lindrigt dopningsbrott.  Om dopningsbrottet, med hänsyn till mängden dopningsmedel eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrigt dopningsbrott dömas till böter. Böterna kan utdömas utan tingsrättförfarande så att åklagaren i normala fall bekräftar den bot som polis eller tullmyndighet utfärdat.

Med dopningsmedel avses i strafflagen

1) syntetiska anabola steroider och deras derivat
2) testosteron och dess derivat
3) tillväxthormon och
4) kemiska substanser som ökar produktionen av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon i människokroppen

Statsrådet har, i en särskild förordning, i detalj listat alla dopningsmedel (VNA 705/2002)(link is external)

Även om användning av dopningsmedel inte är ett brott enligt strafflagen, kan innehav av dopningssmedel för eget bruk bestraffas som olaga befattningstagande med infört gods, ifall personen var medveten om att ämnena är olagligt införda i landet.

Inom tävlingsidrotten följer man egna regler, enligt vilka användning av dopningsmedel är förbjudet. De påföljder som skall tillämpas för användning av dopningsmedel är baserade på idrottens internationella och nationella bestämmelser.

Heini Kainulainen
forskare, doktor i juridik, docent i kriminologi
Rättspolitiska forskningsinstitutet