Käytön yleisyys

Du är här

Användningen av dopingmedel i Finland

Uppdaterad 23.8.2019

Hur vanligt förekommande användningen av dopingmedel är utanför toppidrotten har diskuterats offentligt sedan början av 1990-talet. Då fick observationer av användningen av anabola steroider bland träningsmänniskor speciellt läkare som är intresserade av ämnet att bli bekymrade och presentera en bedömning av hur vanligt fenomenet var. I bristen på inhemska forskningsdata använde man som referens internationella enkäter och utredningar, speciellt sådana som genomförts i USA. Dessa bedömningar gav upphov till den orosdiskurs som ofta syns i offentligheten och enligt vilken användningen av dopingmedel utanför toppidrotten håller på att bli ett problem för nationalhälsan [1].

Fram till millennieskiftet fanns det mycket lite forskningsdata i Finland om prevalensen av dopingmedel. Enkätundersökningar kartlade främst användningen i specialgrupper, som interner, värnpliktiga och studerande. Enligt en opublicerad enkät angav cirka 1,5 procent av de värnpliktiga år 1993 att de någon gång använt anabola steroider [2]. En undersökning som publicerades 1996 visade att användningen betonas i fångpopulationen [3]. Enligt forskningsresultat som Studenternas hälsovårdsstiftelse publicerade 2004 hade strax under en procent av studerande någon gång använt dopingmedel [4].

Med Hälsa 2000-undersökningen från 2000 fick man även i Finland de första forskningsresultaten på befolkningsnivå av användningen av dopingmedel utanför toppidrotten [5]. Enligt resultaten hade cirka en procent av 18–29-åringar någon gång använt anabola hormoner för annat än medicinskt ändamål. På basen av detta och tidigare enkätundersökningar började man få en bild av den finska användaren av anabola steroider. Användarna var huvudsakligen 18–40-åriga män. Kvinnornas andel av användarna var då och är fortfarande mycket liten.

Användningen av dopingmedel utreddes på 00-talet främst bland studerande och värnpliktiga [6, 7]. Enligt resultaten tycktes användningen ha stabiliserats på cirka en procent i båda populationer. Bilden av användningen av dopingmedel utanför toppidrotten preciserades ytterligare när en undersökning genomförd med hjälp av material från undersökningen av de ungas hälsovanor (Nuorten terveystapatutkimus) visade att 0,3 procent av 12–18-åringar provat anabola steroider under 1991–2005 [8]. Användningen av dopingmedel bland unga är alltså mycket sällsynt.

I slutet av 2010-talet blev användningen av dopingmedel utanför toppidrotten ett politiskt bekymmer. Kultur- och idrottsminister Stefan Wallin presenterade år 2007 i en kolumn i Turun Sanomat och en kommuniké från undervisnings- och kulturministeriet sin oro för dopinganvändningen [9, 10]. Nätverket för ungdomsforskning startade på initiativ av ministern år 2009 ett forskningsprojekt i ämnet, där man utöver prevalensen även kartlade kulturen för användning av dopingmedel utanför toppidrotten på ett mer djupgående sätt.

Forskningsprojektet publicerade sina första resultat från dopinganvändning i 2009 års Ungdomsbarometer [11]. Enligt resultaten hade mindre än en halv procent av 15–29-åriga finländare någon gång provat dopingmedel. 2010 genomförde Nätverket för ungdomsforsknings forskningsprojekt som en del av Institutet för hälsa och välfärds (THL) drogenkät den första enkäten om dopinganvändning som riktats till hela den vuxna befolkningen. I enkäten namngavs testosteron, anabola steroider, tillväxthormon, klenbuterol och efedrin som dopingmedel. Av finländarna som svarade på enkäten angav cirka en procent att de någon gång under sitt liv använt något av dessa [11]. Resultaten visade att användningen var ganska låg i Finland och att det inte fanns någon empirisk grund för den politiska oron.

Efter 2010 blev frågorna om användningen av dopingmedel en fast del av THL:s drogenkät. Undersökningen upprepades 2014 och 2018 [13, 14]. Nätverket för ungdomsforskning ansvarade för undersökningens dopingdel. Liksom i 2010 års enkät berättade cirka en procent av de som svarade även 2014 och 2018 att de någon gång i sitt liv använt dopingmedel. Resultaten visade att användningen av dopingmedel legat kvar på samma nivå under 2010-talet.

Användningen av dopingmedel utanför toppidrotten lyfts regelbundet fram i media och inom politiken. Ämnet behandlas i politiska forum även i bland annat Europeiska unionen. I dessa diskussioner presenterar man ofta påståenden om användningens spridning och utbredning. I åtminstone Finland pekar ingen pålitlig indikator hittills på att användningen blir mer utbredd.

 

Mikko Salasuo
Ansvarig forskare
Nätverket för ungdomsforskning

 

[1] Salasuo, M. & Piispa, M. (2012) Kuntodoping – näkökulmia dopingaineiden käyttöön huippu-urheilun ulkopuolella. Helsingfors. Nätverket för ungdomsforskning, publikationsserien Tiede. (Öppet tillgänglig på nätet: https://docplayer.fi/68297489-Nuorisotutkimusverkosto.html)

 

[2] Seppälä, T. (2012) Anabolisten aineiden väärinkäyttö. http://www.antidoping.fi/view.cfm?page=2C4C2739-807B-496C-9C1C-BB59AA0E1F9F (Refererad 7.2.2012).

 

[3] Korte, T., Pykäläinen, J., Lillsunde, P., & Seppälä (1996) Huumausaineita ja rauhoittavia lääkkeitä käytetään runsaasti vankiloissa. Tidningen Kansanterveys 10/1996, 9–10.

[4] Kunttu & Huttunen (2004) Yliopisto-opiskelijoiden terveystutkimus 2004. Helsingfors: YTHS, tutkimuksia 40.

[5] Pirkola, S. & Seppälä, T. (2005) Huumausaineiden ja anabolisten hormonien käyttö. I verket Koskinen, Kestilä, Martelin & Aromaa (red.) Nuorten aikuisten terveys. Terveys 2000 -tutkimuksen perustulokset 18–29-vuotiaiden terveydestä ja siihen liittyvistä tekijöistä. Helsingfors: Kansanterveyslaitos, julkaisuja B7/2005, 65–70.

[6] Kunttu, K. & Huttunen, T. (2008) Korkeakouluopiskelijoiden terveystutkimus 2008. Helsingfors: Ylioppilaiden terveydenhoitosäätiön tutkimuksia 45.

[7] Mattila, V., Rimpelä, A., Jormanainen, V., Sahi, T. & Pihlajamäki, H. (2010) Anabolic-androgenic steroid use among young Finnish males. Scandinavian Journal of Medicine and Science 20:2, 330.

[8] Mattila, V., Parkkari, J., Laakso, L., Pihlajamäki, H. & Rimpelä, A. (2009) Use of dietary supplements and anabolic-androgenic steroids among Finnish adolescents in 1991–2005. European Journal of Public Health 20:3, 306–311.

[9] Wallin, S. (2007): Dopingista kansantauti? Turun Sanomat, kolumn. 26.9.2007.

[10] Wallin, S. (2007) Dopingista kansantauti? Undervisnings- och kulturministeriets kommuniké 26.9.2007. Http://www.minedu.fi/OPM/Tiedotteet/2007/09/Wallin_doping.html?lang=fi. (Refererad 12.12.2009.)

[11] Myllyniemi, S. (2009) Aika vapaalla. Nuorten vapaa-aikatutkimus 2009. Nuorisotutkimusverkosto/Nuorisotutkimusseura, julkaisuja 92.

[12] Hakkarainen, Metso & Salasuo (2011) Hamppuikäpolvi, sekakäyttö ja doping. Resultat från 2010 års drogenkät. Yhteiskuntapolitiikka 76:4, 397–412.

[13] Hakkarainen, P., Karjalainen, K., Ojajärvi, A. & Salasuo, M. (2014) Huumausaineiden ja kuntodopingin käyttö ja niitä koskevat mielipiteet Suomessa vuonna 2014. Yhteiskuntapolitiikka, 80:4, 319-333.

[14] Hakkarainen, P. & Karjalainen, K. & Salasuo, M. (2019) Suomalaisten huumeiden käyttö ja huumeasenteet 2018. Helsingfors: THL – Statistikrapport 2/2019 http://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/137660/Suomalaisten_huumeid... (Refererat 20.8.2019).



Var den här artikeln till hjälp?
Totala antalet av rösterna 1317.